Tips från http://www.tryggabarn.se

Blåsor.

Tips vid olika typer av blåsor.

http://www.expressen.se/halsa/1.1525952/titta-sjalv-har-finns-det-hjalp-mot-blasorna


Fästingbett.

Fästingar kan sprida flera olika sjukdomar till människor.

I Sverige vet vi att den vanligaste och mest spridda fästingsorten (ixodes ricinus) kan överföra bl a

-

borreliabakterier,

-

TBE (Tick-borne encephalitis)-virus

-

ehrlichiabakterier (sällsynt)

I Sverige finns fästingar främst i Götaland och Svealand, samt mer sällsynt utefter Norrlandskusten.

Fästingen trivs bäst på fuktiga, lite skuggiga platser och finns därför ofta i lövskogsområden, med tät undervegetation.

När fästingen är aktiv sitter den ofta på ett grässtrå en bit ovanför markytan, beredd att ge sig på lämpligt offer. Fästingsäsongen är vanligtvis mellan april och oktober.

Riskområden för TBE är Stockholms skärgård och de östra delarna av Mälaren, men det finns numera även TBE-virus hos fästingar på Öland och Gotland, och i Väner- och Vätternlandskapen.

Borreliasmittade fästingar finns spridda i hela Sverige.

Symtom  

Läs mer: Symtom om du fått fästingbett   se nedan

Vad kan man göra om man fått en fästing?  

Ta bort fästingen med en pincett. Om fästingen bär TBE-virus i sin saliv så smittar den redan i samband med bettet.

Om fästingen bär borreliabakterier i sin tarm, kan det dröja flera dygn innan den smittar. Därför ska man inte låta fästingen sitta onödigt länge när man upptäckt den. Men det hänger inte på minuter!

Fatta med pincetten om fästingens framdel (ej bakkropp) så nära huden som möjligt. Dra därefter sakta rakt ut. På apoteket finns en speciell fästingpincett att köpa.

Använd inte matfett eller nagellack, det ökar sannolikt risken för att fästingen skall överföra borreliabakterier till såret.

Om en liten del av fästingen blir kvar, räcker det ofta med att hålla rent med t ex alsolsprit. Försök få barnet att inte pilla där, delarna trillar ofta bort av sig själv.

Sök läkare om:  

-

om bettstället bli varigt, svullet eller rött

-

det blir en hudrodnad som är större än en femkrona i storlek och som breder ut sig (kan vara tecken på borreliainfektion).

-

barnet får symtom från nervsystemet som t ex trötthet, huvudvärk, illamående, viktnedgång, lindrig feber eller smärtor i armar, nacke, ben eller rygg (kan vara tecken på borreliainfektion).

-

barnet får attacker av värk och svullnad i en eller flera enstaka leder (kan vara tecken på borreliainfektion).

-

det uppkommer en halvsidig ansiktsförlamning (kan vara tecken på borreliainfektion).

-

barnet återinsjuknar från lindriga influensasymtom och får hög feber, svår huvudvärk, kräkningar, yrsel, nackstyvhet och påverkat allmäntillstånd någon vecka efter ett fästingbett (kan vara tecken TBE).

 

Symtom på att du fått fästingbett..

Ofta känner man inte till att man haft en fästing. Ungefär hälften av de som konstateras ha symtom från nervsystemet, har inte märkt någon fästing.

Borrelia  

Många av de personer som drabbas av borrelia får en typisk hudrodnad runt bettet, en till ett par veckor efter fästingbettet.

Det kallas erythema migrans, och kan ibland dyka upp på andra ställen på kroppen förutom på bettstället.

Om den inte behandlas kan borreliabakterier spridas från huden och ge upphov till symtom även från bl a nervsystem (meningit eller radikulit), leder (artrit) och hjärta (kardit).

Ansiktsförlamning, nackstelhet och huvudvärk är exempel på ganska vanliga symtom från nervsystemet.

Bestående besvär är ovanliga sedan man väl fått diagnos och adekvat behandling, dvs. antibiotika.

TBE  

TBE-hjärninflammation är ofta lindrig och går över på några dagar, men den kan vara både långvarig, till och med livshotande, och risk finns för bestående men. TBE brukar börja med influensaliknande symtom någon vecka efter fästingbettet, dessa symtom går över på en vecka.

Ungefär en fjärdedel av de personer som drabbas av TBE insjuknar dock igen. Symtomen kan vara huvudvärk, medvetandesänkningar och kramper.

Restsymtom i form av koncentrationssvårigheter, nedsatt minnesförmåga, försämrad koordination, nedsatt hörsel och ibland även bestående förlamningssymtom, är ganska vanliga, framförallt hos vuxna.

Barn drabbas i mycket mindre utsräckning för långvariga eller kroniska symtom efter en TBE-infektion. Endast enstaka dödsfall har rapporterats i Sverige sedan 1950-talet.

Som de flesta andra virusinfektioner så har vi ingen behandling mot TBE-vruset när man väl har drabbats av det.

Ehrlichia  

Den svenska erfarenheten av ehrlichia på människor är än så länge relativt liten. De erfarenheter man har från USA visar att de flesta människor som smittas får inga eller mycket lindriga symptom.

De symtom som kan uppkomma är influensaliknande besvär med feber, huvud och värk i kroppen

Enstaka fall med allvarligare sjukdomsbild i form av lung- och njurpåverkan, samt neurologiska komplikationer. Till och med enstaka dödsfall finns rapporterade från USA.

I kombination med borrelia eller TBE kan ehrlichia möjligen förvärra symtomen för dessa sjukdomar. Erlichia kan behandlas med antibiotika om den diagnostiseras.
 

 





Löss - Huvudlöss

Huvudlöss (pediculosis capitis på latin) skall misstänkas vid nytillkommen klåda i hårbotten. Ett lusangrepp kan ibland misstas för
eksem som också kan sitta i hårbotten och ge klåda.

Att barn har huvudlöss är relativt vanligt. Det kommer och går i "epidemier", vissa år tycks det vara mer löss än andra år. Det finns tecken på att dessa epidemier blir alltmer svårbehandlade och kanske har lössens motståndskraft (resistens) mot lusmedel ökat på senare tid, men detta vet man inte säkert.

Barn i förskolor och skolor drabbas ofta och kan sedan snabbt sprida löss till andra familjemedlemmar. Löss sprids via direktkontakt och via kammar, mössor, mm.

Diagnostik:  

Lössen kan ses med blotta ögat, de är 2-3 mm långa. Efter en tid lägger lössen ägg vid hårrötterna. Enklast upptäcks löss genom att håret kammas igenom med en luskam över till exempel ett bord. Äggen kan då ses som små vita upphöjningar på hårstråna, s k gnetter. Luskammar finns att köpa på Apoteket.

Behandling:  

Huvudlöss kan behandlas enbart med mycket noggrann och upprepad kamning. Men i de flesta fall bör detta kombineras med receptfri lösning från Apoteket. Prioderm® är förstahandsmedel, men även Tenutex® och Nix® fungerar.

Använd luskam för att titta efter löss och gnetter och för att kontrollera behandlingsresultatet på alla familjemedlemmar, men behandla endast med lösningar om det verkligen finns löss.

Det är lättast att kamma vått hår, gärna med balsam i om det är långt, då går det lättare. Det finns också flera nya naturpreparat (liniment innehållande kokosolja, ylang ylangolja, mm) mot löss som fungerar.

Det viktigaste med all behandling av löss är att den sker exakt som det föreskrivs - även om det är besvärligt och luktar, kladdar etc. Annars ökar risken för att lössen överlever, och på sikt ökar också risken för resistenta lusstammar!

Löss i håret - Så gör du?

Inför terminsstarten går larmet på svenska förskolor och skolor: Kolla, kamma! Tryggabarn.nu tipsar om hur du slipper huvudlössen.

Av okänd anledning höll sig huvudlössen relativt osynliga under större delen av 1900-talet. Men under 2000-talet har svenska folket kliat, kammat och köpt mera luspreparat än någonsin förr. Det är inget nytt; DNA-undersökningar visar att lusen har varit en trogen följeslagare ända sedan människan hade päls.


Hur kollar jag om mitt barn har fått löss?

  Löss brukar klia. Ett förstrött rafsande i nacken kan vara enda tecknet på ditt barn fått löss. Men det är inte alltid så lätt att se dem utan en ordentlig kamning, helst över ett vitt papper, badkaret eller handfatet där de kan trilla ned. Kolla också i den fintandade luskammen, där de större lössen ofta fastnar. Skärskåda med lupp ifall ögonen inte räcker till.

Huvudlusen är avlång, som vuxen är den två till fyra millimeter lång, gulbrun-grå med tre par ben. Den håller sig till håret på våra skallar och sprids mest bland barn. (Flatlusen, vår andra svenska lus, drabbar främst vuxna och håller sig till grövre hårstrån; könshår, armhålor, ibland skägg eller ögonbryn.)


Hur blir vi av med lössen?

  Nyckeln till framgångsrik behandling ligger i tålmodig luskamning. Den tar 20-40 minuter, beroende på hår. Kamma varje dag tills lössen är borta, sedan som kontroll då och då. Kemikalier från Apoteket kan användas som tilläggsbehandling. Behandla aldrig "förebyggande", t ex för att syskonen fått löss, om du inte hittat några djur i barnets hår.Se förslag på behandlingsmetoder.


Hur får vi bort äggen?

  De millimeterstora äggen kallas gnetter och kläcks efter en vecka.Anti-lus-behandlingar med kemikalier brukar upprepas efter sju till nio dagar, då överlevande ägg kan ha kläckts.Äggen sitter hårt fastklistrade på hårstråna strax intill hårbotten, de är svåra att kamma bort. Prickar som sitter långt ut på hårstråna är äldre, redan kläckta eller döda ägg. De kan sitta kvar i håret långt efter det att lössen försvunnit.

Varför överlever vissa löss behandlingen?

  Ju mer löss vi får, desto mer lusmedel köper vi, och desto större chanser har lössen att utveckla motståndskraft. Men i många fall där människor hävdar att "vi måste ha fått resistenta löss, de försvinner ju inte" handlar det om att man behandlat fel. Ett lus-schampo som späds ut med för mycket vatten fungerar dåligt, liksom ett lusmedel som inte får sitta i så länge som anvisningen anger. Oroa dig inte om du hittar levande kryp i barnens hår strax efter behandling med lusmedel, det kan ta flera timmar innan lössen dör av preparatet.

Hur smittar huvudlöss?

  Enligt Läkemedelsverket finns det ingen anledning att börja storstäda och tvätta ifall någon i familjen fått löss. Däremot bör man inte prova samma mössor, eller sitta med huvudena tätt ihop. Och släng gärna in gemensamma hårborstar i frysen något dygn.Till skillnad från lopporna är lössen rätt beskedliga. De sprider inte sjukdomar. De kan varken hoppa, flyga eller leva någon längre tid utan hårbottnens värme och blodkärl. Fyra timmar utanför håret gör att lusen inte längre kan lägga ägg. Efter ett dygn på egen hand är den död.

Varför får vissa barn löss lättare?

  Precis som fästingar och myggor verkar huvudlössen föredra vissa personer, oftare flickor än pojkar. Deras val har absolut ingenting med vår hygien att göra, de trivs utmärkt i nytvättat hår. Ändå finns skam-stämpeln kvar: "Måste jag berätta för kompisarna..?". Ett tjockt och långt hår tar tid att kamma, och en lussmitta i hela familjen kan vara riktigt besvärlig.Huvudlusen trivs bara på människor, man kan inte bli smittad av sina husdjur.

Kan barnet gå till skolan trots löss?

  Skicka inte ditt barn till förskola eller skola innan du hunnit behandla eller kamma ordentligt, lössen sprids lätt när barnen sitter med huvudena tätt ihop. Meddela barnets lärare direkt - för att få stopp på utbrott av huvudlöss är det viktigt att alla familjer gör en grundlig koll samtidigt.Du har rätt att vara föräldraledig för vård av barn en dag om ditt barn får löss.Upptäcker du lössen på kvällen, håll barnet hemma nästa dag medan du köper kam och - eventuellt - rekommenderad produkt på Apoteket. Eller om du har en luskam hemma - kamma under minst en halvtimme, tills du tror att du fått bort alla kläckta löss.


Behandlingsmetoder

  (Obs att ALLA lusmedel måste kombineras med kamning)

- Schampo från Apoteket (i första hand Prioderm, i andra hand Nix). Lätt att sprida i fuktigt hår eftersom det löddrar, men risken är att medlet späds ut så mycket att lössen överlever och utvecklar motståndskraft.
- Liniment från Apoteket (i första hand Prioderm, i andra hand Tenutex). Droppas och fördelas i hår och hårbotten. Ångorna är giftiga för löss men inte för människor. Linimentet ska verka i 12 eller 24 timmar. (Långt hår kan flätas då lusmedlet väl är på plats.)
- Naturpreparat med oljor. Spray/liniment från apotek eller hälsokostaffär (Paranix, Hedrin, Licatack, Gå Vaek Lus). Verkar inte på kemisk väg, utan genom att lössens andningsvägar klibbar igen. Ingen risk för att lössen blir resistenta.
- Elkam (Robi Comb). Dödar eller oskadliggör lössen genom svag elektrisk ström. Elkammen säljs i butiker och via nätet, ca 400 kr.
- Luskam. Enbart tålmodig kamning får bort lössen i 30-70 procent av alla fall. Plastkam (ca 20 kr) fungerar bra, finns också dyrare metallkammar för ca 300 kr som sägs kunna skrapa bort äggen.
- Dammsugar-kam, ”lusesnapparen”. Kam och lusfilter som kopplas till dammsugaren. Säljs för ca 400 kr via nätet.

Vinterkräksjuka

Sjukdomen orsakas av s.k. noro- och sapovirus. De tillhör en större familj, som kallas calicivirus och förekommer över hela världen. Den stora betydelsen av dessa virus har klarnat först på senare år.

Symtom  

Efter en kort inkubationstid på bara några timmar upp till ett par dygn kommer insjuknandet plötsligt och ganska häftigt. Framför allt barn insjuknar med stora kräkningar. Detta följs av upprepade diarréer och magsmärtor.

Den drabbade känner sig trött och svag med huvudvärk, måttlig feber och muskelvärk. Sjukdomsförloppet är kort och symtomen brukar klingar av inom ett par dygn. Späda och små barn men även äldre kan bli akut mycket sjuka p g a. uttorkning och kan behöva sjukhusvård.

Behandling  

Det finns ingen specifik behandling t.ex. medicin mot vinterkräksjuka. Därför är det viktigt att den sjuke får i sig tillräckligt med vätska, gärna i form av särskild Vätskeersättning och energi i form av lättsmälta kolhydratrika livsmedel.

Immuniteten efter sjukdom är ofullständig. Det finns många olika stammar av viruset och det är svårt att utveckla immunitet mot alla. Sjukdomen kan därför återkomma senare i livet.

Hög smittsamhet  

Smittsamheten för vinterkräksjuka är mycket stor. Den sjuke smittar från insjuknandet och ungefär två dygn efter tillfrisknandet. Viruset sprids från person till person. Som namnet antyder insjuknar de flesta under vinterhalvåret. Då är det vanligt med utbrott i familjer och epidemier i förskolor och på vårdavdelningar.

En annan smittväg är genom förorenade födoämnen t ex frysta bär och förorenat badvatten.

Förebygg - Vaccinering finns inte  

Med tanke på den stora smittsamheten är det viktigt att förhindra och minska smittspridning genom noggrann personlig hygien.

Det betyder omsorgsfull handtvätt alltid vid toalettbesök och blöjbyte men också före måltider och när man handskas med livsmedel. Använd gärna handdesinktionsmedel, som kan köpas på apoteket. Den eller de sjuka skall stanna hemma under sjukdomen och minst två dagar efter tillfrisknandet.

Det lär ta lång tid innan vi har ett vaccin mot vinterkräksjuka.

Maginfluensa

Maginfluensa är en infektion i mage-tarmkanalen med illamående, diarré, ibland kräkningar och feber samt eventuellt buksmärtor som symtom.

Maginfluensan tillhör de allra vanligaste barnsjukdomarna. Internationellt är detta den vanligaste dödsorsaken hos barn under 5 år.

Kanske så mycket som upptill 5 miljoner barn/år dör i virusorsakade maginfluensor, p g a att något för oss så självklart som att färskt vatten saknas. I Sverige är numera dödsfall mycket ovanliga.

Orsaker - Smitta  

Infektionen orsakas ofta av ett virus som heter rotavirus. Detta orsakar initialt kräkningar och feber men snart dominerar diarréer. Även dessa brukar avta efter 2-5 dygn. Ett annat vanligt virus är det sk caliciviruset, som ger vinterkräksjuka.

Bakteriella smittämnen, t ex salmonella, campylobacter, yersinia och shigella är i Sverige en relativt ovanlig orsak till maginfluensa, men förekommer. Även parasiter såsom giardia kan orsaka maginfluensa.

Virusorsakad maginfluensa är mycket smittsam, men den kan minskas genom noggrann hygien, framför allt handhygien. Bakteriella och parasitära diarréer är mindre smittsamma.

Inkubationstiden är i regel kort, mellan 1 och 7 dygn. Efter omkring 5 dagar brukar spädbarn vara helt återställda, större barn ännu tidigare.

Vad ska man göra?  

Det är viktigt att se till att barnet får i sig tillräckligt med vätska, eftersom såväl feber som kräkningar och diarréer innebär stora vätskeförluster som snabbt kan leda till uttorkning. 

Rotavirus

Rotavirus är världens vanligaste orsak till diarrésjukdom, ”maginfluensa”, hos späda och små barn.

I Sverige förekommer utbrott och epidemier med rotavirus under vinterhalvåret (november - april). Viruset liknar ett hjul i mikroskopet och rota betyder just hjul på latin.

Symtom  

Inkubationstiden för rotavirus är kort, 1 - 3 dygn. Symtom på infektionen är kräkningar och diarréer, som kommer ganska plötsligt. Kräkningarna upphör inom ett - två dygn medan diarréerna fortsätter i 3 - 8 dagar. Måttlig feber och buksmärtor är också vanligt.

Insjuknandet kan vara ganska häftigt, speciellt i början. Det beror på de intensiva kräkningarna och svårigheten att få i barnet tillräckligt med vätska. Om barnet inte får i sig tillräckligt och blir slött och allmänpåverkat behöver barnet undersökas och eventuellt behandlas på sjukhus.

Behandling  

Det finns ingen specifik medicin mot rotavirus. När barnet insjuknar är det viktigt med vätsketillförseln från början, gärna med särskild Vätskeersättning, som man kan köpa på apoteket. Det är också viktigt med energi i form av lämpliga kolhydratrika livsmedel.

Smitta  

Rotavirus klarar sig en tid i miljön men kan bara föröka sig i människokroppen. Smitta med rotavirus sprids från person till person via händer och kontakt med avföring och smittade föremål, t.ex. leksaker.

Smittsamheten varar under sjukdomen och några dagar efter tillfrisknandet. Rotavirus kan också spridas med förorenat vatten och livsmedel. Det är därför viktigt med den personliga hygienen, specielltt noggrann handtvätt.

Förebygg - Vaccinering finns  

Immuniteten efter genomgången sjukdom är tyvärr ofullständig. Därför kan man få rotavirusinfektion flera gånger men då är symtomen mildare än första gången.

I fattiga länder med dålig hygien är rotavirus ett stort problem. Alla barn insjuknar, många blir mycket sjuka och några dör. Allt sedan upptäckten av rotavirus för 30 år sedan har man insett behovet av ett vaccin. Efter omfattande vaccinprövningar med bakslag och framgångar finns det numera två godkända rotavirusvaccin (Rotarix och Rotateq).

Rotarix finns nu tillgängligt i Sverige och skall ges vid två tillfällen under det första levnadsåret. Det speciella med vaccinet är att det inte ges som en injektion utan i form av en smaklös vätska i munnen.

Om och när rotavirusvaccin eventuellt kommer att erbjudas alla barn på BVC i framtiden kommer att avgöras av Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet.

Feber-många olika orsaker.

Temperaturen hos ett barn varierar normalt mellan 36,0 och 37,8 grader, d v s vi har alltså något högre kroppstemperatur som barn än som vuxna. Små barn får lätt feber av olika orsaker.

Temperaturen sjunker när barnet ligger och sover. Mät temperaturen i stjärten (rektalt) för att vara tillförlitlig, men man kan också (fast lite mer osäkert) mäta temperaturen i armhålan eller i örat (specialtermometer).

Orsaker till feber  

Små barn får lätt feber utan att de behöver vara speciellt sjuka. De kan ha tillfälliga temperaturstegringar om det t ex är varmt väder och de har sprungit omkring och lekt.

Motsatsen kan också förekomma, dvs. att ett litet barn i enstaka fall kan ha en allvarlig infektion utan att ha feber. Många barn är oväntat opåverkade även vid feber upp mot 40°.

Den vanligaste orsaken till feber är en infektion, t ex förkylning, maginfluensa, halsfluss, körtelfeber eller urinvägsinfektion. Virus och bakterier men också olika parasiter, kan ge upphov till feber.

Den förhöjda temperaturen vid en infektion beror på att vissa ämnen, sk "pyrogener", frisätts och påverkar kroppens temperaturcentrum.

Pyrogenerna bildas och frisätts både från de organismer som orsakar infektionen, och från kroppen själv. Vissa vanliga febernedsättande läkemedel sänker halterna av pyrogenerna och därmed minskar febern.

Vissa andra tillstånd kan ge feber. En inflammation i kroppen, som t ex vid barnreumatiska sjukdomar kan ge feber utan att barnet är infekterat.

Vad ska man göra?  

- Håll rummet svalt och ha inte mer kläder eller sängkläder på barnet än det behöver för att inte frysa.
- Badda gärna ett febrigt barn med en lagom kall (ca 30 grader) och fuktig handduk.
- Om febern blir hög kan det vara klokt att ge febernedsättande läkemedel, eftersom febern i sig kan vara skadlig (t ex orsakar feberkramper) och dessutom kan vara obehaglig och göra att barnet dricker och äter sämre.
- Om barnet får feberkramper eller har haft det tidigare bör man ge febernedsättande medel.
- Det är bra att se till att barnet får i sig tillräckligt med vätska för att ersätta det som svettas bort.
- Barn som har feber brukar tappa aptiten. Tvinga det inte att äta. Oftast är det lättare att äta och dricka kallt än varmt.

Kontakta läkare om:  

- Om barnet är mindre än 3 månader gammalt och har 40° och högre i feber.
- Om barnet är äldre än 3 månader och har mer än 39° feber av oklar anledning i mer än tre dygn.
- Om barnet har hög feber och verkar medtaget (slappt, irriterat eller förvirrat) eller vägrar dricka.
- Om barnet har hög feber och ont i magen, när det kissar, ont i huvudet eller öronen.
- Om barnet har hög feber och samtidigt är stelt i nacken.
- Om barnet har svårt att andas.
- Om barnet får feberkramper.
- Om du känner dig mycket orolig för barnet.

Diarréer och kräkningar

kan vara symtom vid flera olika infektioner och tillstånd och kan vara allvarliga.


Diarréer och kräkningar (särskilt i kombination) kan snabbt leda till uttorkning, speciellt hos spädbarn och små barn.

Diarréer  

Diarré definieras som lösare och/eller mer frekvent avföring än normalt.

Definitionen varierar givetvis mycket beroende på barnets ålder. Diarré är ett symtom på att tjocktarmen är irriterad. Den kan då inte fungera på normalt sätt, förmår inte suga upp vätska ur avföringen, utan i stället läcker vätska ut i tarmen och gör avföringen lös, ofta vattentunn.

Tarmen drar också ihop sig mer än normalt, så att födan och lös avföring snabbt transporteras framåt. Att inte tillräckligt mycket vätska från födoämnena kan tas upp ur tarmen utan i stället läcker ut i tarmen förklarar varför diarréer kan leda tilluttorkning.

Diarréer behöver inte alltid vara tecken på sjukdom. Ditt spädbarn som får bröstmjölk eller modersmjölksersättning har en flytande avföring, ofta flera gånger om dagen. Detta är fullständigt normalt.

Om ditt barn har lite lösare avföring än normalt men i övrigt verkar må utmärkt, kan det handla om att barnet fått i sig lite för mycket av något födoämne, till exempel fibrer. Det är inte heller något att oroa sig för och brukar gå över inom något dygn.

Kräkningar  

Kräkningar är ett symtom vid flera sjukdomar och tillstånd, t ex maginfluensa, förkylning, blindtarmsinflammation, pylorusstenos, öroninflammation, hjärnhinneinflammation, urinvägsinfektion, matförgiftning eller åksjuka.

Ofta försvinner kräkningarna lika snabbt som det kommit, kanske bara efter en episod. Upprepade stora kräkningar kan ibland leda till uttorkning.

Vad ska man göra  

Det är viktigt att se till att barnet får i sig tillräckligt med vätska, eftersom både kräkningar och diarréer kan medföra stora vätskeförluster som kan leda till uttorkning.

Sök sjukvård om:  

- Ditt barn inte får behålla den vätska du tillför och börjar visa tecken på uttorkning. Dessa tecken kan vara ett eller flera av följande: barnet är trött och orkeslöst, är torr i munnen och övriga slemhinnor, har insjunkna ögon, kissar mindre än vanligt, är törstigt, verkar irriterat eller rastlöst. .
- Ditt barn inte blir klart bättre inom tre dygn eller om diarrén fortsätter i mer än en vecka utan förbättring.

Hur vet jag att barnet inte är uttorkat?  

Ditt barn är inte allvarligt uttorkat om det orkar leka (kanske inte riktigt lika mycket som vanligt) och fortfarande kissar så att blöjan blir tydligt våt även om det inte dricker den mängd vätska som föräldrar eller sjukvårdspersonal bestämt.

Barn med
maginfluensa blir ofta väldigt trötta och tagna, sover mer än vanligt och är "hängiga". Känner du dig osäker är det aldrig fel att kontakta sjukvården för att få goda råd och tips.

Ögoninflammation.

Med ögoninflammation menar man vanligen inflammation i bindhinnan (konjunktivit).

Den täcker ögonlockets insida och kan bli inflammerad på grund av infektion, orsakad av virus eller bakterier, allergi eller irritation av damm eller kemikalier.


Symtom  

De allra yngsta barnen har ofta kladdiga men för övrigt inte irriterade ögon. Det beror på att tårkanalerna är trånga. Det problemet löser sig oftast med tiden. Om ögat fortsätter att tåras och blir inflammerat kan det bero på tårkanalstenos, vilket en ögonläkare kan åtgärda relativt enkelt.

Ett nyfött barn med svullna, kladdiga och röda ögon skall undersökas av ögon- eller barnläkare, då det kan röra sig om en behandlingskrävande bakteriell infektion. Det förekommer att såväl gonokock- som klamydiabakterier kan ha smittat spädbarnet redan vid förlossningen, och orsakar allvarlig ögoninfektion med komplikationer.

Den vanligaste orsaken till bindhinneinflammation är förkylningsvirus, som sprider sig lätt genom tårkanalen - förbindelsen mellan ögat och näsan. Det leder till "gruskänsla" rodnad och svullnad. Bakterier trivs i tårvätskan och kan förvärra symtomen. Det är inte farligt, och behöver inte behandlas med antibiotika i ögondroppar om det inte är smärtsamt och pågår mer än 7-10 dagar.

Ibland kan inflammationen sprida sig till t ex ögats hornhinna (s.k. keratokonjunktivit). Symtomen är då ökat tårflöde och ljuskänslighet. Då skall man söka sjukvården för bedömning och hjälp med behandling.

Barn som har allergisk snuva (se Allergi) får ofta inflammerade ögon samtidigt med snuvan. Ögonen blir röda, svullna, med segt sekret och kliar.

Vad ska man göra  

Torka rent barnets ögon med en kompress eller handduk doppad i ljummet vatten - använd inte bomull. Torka i riktning utifrån och inåt, mot tårkanalen.

Du kan också skölja ögat med s.k. fysiologisk koksaltlösning eller någon ögonsköljvätska. Det finns receptfria ögondroppar, som lindrar den s k allergiska konjunktiviten. Fråga på Apoteket

Om infektionen blir alltmer besvärlig eller långvarig ( mer än 7-10 dagar) bör man kontakta sjukvården för bedömning och ev. behandling med ögondroppar eller ögonsalva.

Bindhinneinflammationer, utom den allergiska, kan vara smittsamma och det är därför särskilt viktigt med handhygienen. Man kan ibland få "epidemier" på förskolan, och då rekommenderas att barnen håller sig hemma några dagar tills inflammationen behandlats och avtagit.

Kontakta sjukvården om:  

- nyfödda barn (yngre än 2-3 veckor) har tårfyllda, röda, variga och svullna ögon.
- vid långvarig bindhinneinflammation(mer än 7-10 dagar) som inte tycks gå över.
- om barnet har ökat tårflöde, smärta och är känsligt för ljus.

Öroninflammation

Öroninflammation.

Det är mycket vanligt att små barn drabbas av öroninflammationer. Ofta är det en följd av en vanlig
förkylning. Öroninflammationen är då vanligen lindrig och behöver ofta inte antibiotikabehandlas.

Ju mindre barnet är, desto vanligare tycks det vara att barnet drabbas av en otit utan föregående förkylningssymtom. Och ju tidigare i livet ett barn drabbas av en otit, desto större verkar risken vara att barnet kommer att få nya öroninflammationer.

En del barn får upprepade öroninflammationer utan andra symtom, framför allt under vinterhalvåret. Andra barn besväras av långdragna besvär med vätska i mellanörat, vilket kan försämra hörseln och kan behöva behandlas av öronläkare.

Öroninflammation orsakas oftast av att slemhinnan i örontrumpeten svullnar igen i samband med en förkylning. Trycket i mellanörat ökar och ger upphov till smärta (”örsprång”). Ibland, när
bakterier förökar sig i mellanörat, drabbas barnet av en s k varig öroninflammation.

Barn yngre än två år med misstänkt varig öroninflammation bör få antibiotika för att förebygga komplikationer till infektionen.

Små barn med smal örontrumpet och barn med förstorade polyper bakom näsan har lättare att drabbas av öroninflammationer. I vissa fall kan det vara en bra hjälp att operera bort polyperna bakom näsan eller operera in
rör i öronen.

Symtom  

Hos riktigt små barn kan det vara svårt att avgöra om det är fråga om öroninflammation. Barnet har kanske lätt feber och skriker utan uppehåll, men i övrigt inga symtom. Man kan då trycka försiktigt med fingret över yttre hörselgången. Om trumhinnan är inflammerad och ömmar reagerar barnet för smärtan genom att försöka avvärja smärtan eller skrika.

Litet större barn, som ännu inte kan meddela sig, brukar ta sig åt örat eller vrida huvudet från den ena sidan till den andra. De är ledsna och svårtröstade.

Öronvärken kan vara mycket intensiv. Utan behandling kan den pågå i flera dagar. Värken kommer av att det bildas ett övertryck i mellanörat av den vätska eller det var som bildats innanför trumhinnan då örontrumpeten (gången mellan svalget och mellanörat) är igentäppt pga slemhinnesvullnaden.

Ibland går det hål på trumhinnan redan efter ett par timmar och varet eller vätskan rinner ut genom hörselgången. Då brukar smärtan också försvinna.

Barn med otit brukar ha feber, ibland upp till 38-39 grader. Men det förekommer också öroninflammationer som varken ger värk eller feber.

Hos vissa barn märker man bara att han eller hon tycks ha fått försämrad hörsel. Det kan bero på att mellanörat är vätskefyllt och att trumhinnan därmed inte kan röra sig normalt.


Vad ska man göra  

Öroninflammation behandlas vanligen med smärtlindring, högläge (huvud) och avsvällande näsdroppar. Barn äldre än två år behöver oftast inte antibiotikabehandlas. Kontakta läkare för råd om behandling och uppföljning. Det kan finnas risk för hörselnedsättning om infektionen inte följs upp på rätt sätt.

Slemhinneavsvällande näsdroppar ger ofta snabb lindring: Örontrumpeten öppnas, trycket och därmed smärtan i mellanörat minskar. Har barnet benägenhet för öroninflammation bör du därför alltid ha näsdroppar hemma.

Om öroninflammationen ger sig till känna sent på kvällen eller på natten, vilket ofta händer, kan man mycket väl vänta med läkarbesöket till följande dag, om inte barnet är mycket påverkat. Ge i så fall smärtstillande paracetamol (t ex Alvedon) och näsdroppar. Låt barnet ligga högt med huvudet, nästan halvsittande, det kan minska smärtan.

En varig öroninflammation hos barn yngre än två år är vanligen läkt efter en antibiotikakur på sju dagar. Äldre barn som för övrigt är opåverkade behöver oftast inte antibiotika, utan tillfrisknar spontant.

Det är viktigt att barnets hörsel kontrolleras efter behandlingen, förslagsvis genom ett återbesök hos en öronläkare 6-8 veckor efter öroninflammationen.

Förr var det ganska vanligt att man tog hål på trumhinnan för att minska trycket och ta bort smärtan. Det gör man sällan numera men det händer att trumhinnan brister av sig själv. Detta ger dock normalt inga framtida skador, trumhinnan brukar läka fint.

Många barn behandlas med insättning av små rör genom trumhinnan, så att man på detta sätt kan dränera ev vätska i mellanörat bakom trumhinnan. Detta har visat sig vara effektivt mot långvariga besvär med vätska i mellanörat som annars riskerar försämra hörseln.

Däremot är rören inte effektiva som behandling mot upprepade öroninflammationer. Det är heller inte bevisat att barn med inopererade rör i öronen måste skydda sig mot att få vatten i öronen och därför undvika att bada etc, vilket man ansett förut.

Svinkoppor (impetigo)

är en hudinfektion orsakad av stafylokocker eller streptokocker. Ibland påträffas båda bakterierna i svinkoppsinfektioner.

Svinkoppor visar sig som små blåsor i huden runt näsan eller i munvinklarna hos barn i förskoleåldern eller yngre. Blåsorna brister så småningom och ger vätskande, variga utslag som torkar in och blir till gulaktiga sårskorpor.

De uppträder ofta i samband med förkylningar. Vanligtvis finns svinkopporna alltså runt näsöppningen och munnen, men kan finnas på andra delar av kroppen, t ex på armar, händer eller fingrarna.

Infektionens inkubationstid (tiden mellan smitta och symtom) är kort, 2-3 dagar. Den är mycket smittsam, och därför rekommenderas förskolebarn att vara hemma under den tid då de är smittsamma, dvs tills utslagen torkat in ordentligt.

Det kan ta ett par dagar, men det är viktigt att sådana här infektioner inte sprider sig på t ex förskolan. Kontakta din BVC eller vårdcentral om du misstänker svinkoppor.

Diagnostik:  

Utslagen ser typiska ut och kräver ofta ingen odling för att diagnostiseras. Om de kommer tillbaka eller inte går över kan en bakterieodling vara av värde.

Behandling:  

Noggrann hygien är viktig, inklusive täta handduks- och örngottsbyten, etc. Tvätta händerna ofta och klipp barnets naglar så minskar spridningen till andra delar av kroppen eller till övriga familjemedlemmar.

Såren behandlas genom att sårskorporna tvättas bort med ljummet vatten. Därefter smörjs bakteriedödande kräm (Microcid®) på. Sårskorporna måste bort för att salvan ska ha effekt. Behandlingen pågår tills infektionen är utläkt, vilket tar 7-10 dagar.

Vid utbredd infektion med utslag på flera ställen, eller om inte lokalbehandlingen hjälper, får barnet istället antibiotika via munnen, som tabletter eller som mixtur.

OBS! De antibiotikasalvor och krämer som finns listade i FASS skall helst undvikas, då de visar sig skapa motståndskraftiga (resistenta) bakteriestammar. Microcid® innehåller bakteriedödande väteperoxid, där resistensutveckling ännu inte påvisats.

Svininfluensan 1

Nya influensan A(H1N1), allmänt kallad svininfluensan
,
orsakas av en ny virusvariant som de flesta av oss saknar motståndskraft mot. Hittills är det framför allt yngre personer som har insjuknat. De flesta har blivit lindrigt sjuka. Av dem som behövt sjukhusvård på grund av svininfluensan har majoriteten varit under 40 år - de flesta barn.

Nytt virus

Svininfluensan orsakas av en ny virusvariant. Det aktuella influensaviruset är en blandning av virus som kan drabba svin, fågel och människa. Benämningen svininfluensa är egentligen felaktig, eftersom viruset huvudsakligen smittar mellan människor. Eftersom det är en ny typ av influensa saknar de flesta motståndskraft mot den och många riskerar att bli sjuka. 

Vilka drabbas?

Människor i alla åldrar kan drabbas av svininfluensan, men hittills är det framför allt personer under 30 år som har insjuknat, medan äldre personer har drabbats i mindre utsträckning. Studier av immunförsvaret hos äldre människor tyder på att de har varit utsatta för en släkting till viruset och därför kan ha en viss motståndskraft. Att så många yngre, i övrigt friska personer har insjuknat kan bero på att de aldrig tidigare har drabbats av något influensavirus.

De flesta som insjuknat i svininfluensan har blivit lindrigt sjuka. Men det har också hänt att i övrigt friska människor blivit allvarligt sjuka och behövt vårdas på sjukhus. Majoriteten av dem som vårdats på sjukhus på grund av svininfluensan har varit under 40 år – de flesta barn.

Spridning

Smittan upptäcktes först i USA och Mexiko. I och med att svininfluensan snabbt fick fäste i stora delar av världen klassades den i juni 2009 som pandemi av Världshälsoorganisationen, WHO. En pandemi är en epidemi som finns på flera kontinenter och smittar lätt mellan människor.

Svininfluensan 2

Den nya influensan, A(H1N1),

smittar troligtvis precis som andra influensor; viruset sprids genom luften då vi hostar och nyser. Sjukdomen kan också smitta genom att du får det på fingrarna och sedan råkar petar dig i ögon, näsa eller mun.

Ett vaccin är på väg, men förmodligen kommer många svenskar att ha haft influensan innan alla blivit vaccinerade (två sprutor med minst tre veckors mellanrum).

Så minskar du risken  

Förskolebarn är den grupp som brukar få influensan först av alla. Det är därför viktigare än annars att tvätta barnens händer (och dina egna) ofta och noga.

Använd tvål, eller - allra helst - handsprit. På skolorna kommer man antagligen att börja använda handsprit på toaletter och i datasalar.

Lär barnen att nysa eller hosta i armvecket.

Undvik att utsätta små barn, särskilt de som är under två år, för folksamlingar såsom stormarknader etc under influensasäsongen. Smittorisken är störst inomhus.

Hur farlig är influensan?  
Hittills har de flesta rapporterade sjukdomsfallen varit så lindriga att de inte krävt sjukhusvård. Och förmodligen finns det många människor som haft influensan utan att det noterats i statistiken.

Det har varit ovanligt med dödsfall även bland dem som varit så dåliga att de hamnat på sjukhus. Kroniska sjukdomar innebär ökad risk för att bli svårt sjuk.

Insjuknar inom en vecka
Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att du smittats till dess att du insjuknar kan variera från en dag upp till en vecka, men i genomsnitt tar det tre dagar.

Symtomen för den nya influensan verkar vara desamma som vid andra influensor:
Plötslig feber , Hosta , huvudvärk, ont i kroppen, halsont. Vissa smittade får även Diarré och mår illa.

Om ditt barn blir sjukt:  

Eftersom influensa beror på virus kan den inte behandlas med penicillin. De virusmediciner som visat sig fungera mot den nya influensan (receptbelagda Tamiflu eller Relenza) kan lindra sjukdomsförloppet.

Men i de flesta fall räcker det gott med att lindra besvären som vid vanlig influensa:

-

Låt barnet stanna hemma, ta det lugnt och sova mycket

-

Se till att barnet dricker ordentligt även om matlusten inte är på topp

-

Ge febernedsättande eller smärtstillande medicin om det behövs

-

Sök vård ifall symptomen håller i sig mer än en vecka, om barnet får feberkramper, andningssvårigheter eller mycket ont.

-

Små barn (under två år) ska följas särskilt noga om de uppvisar symtom på influensa - rådgör med sjukvården.

Stanna hemma en extra dag!  

Förmodligen smittar du redan en dag innan du insjuknar, och någon dryg vecka framåt. Smittorisken kan dröja kvar längre om du ännu inte är feberfri efter sju dagar.

Barn brukar vara smittsamma något längre än vuxna, de bör stanna hemma från förskola/skola under en eller två feberfria dagar (precis som du från ditt arbete).

Den som redan haft influensan brukar utveckla immunitet mot just detta virus efter ca två veckor.

Tröttheten efter en influensa kan hänga med i flera veckor efter tillfrisknandet.