Mamma

4 år sedan du for.

22 november 2010

I dag är det fyra år sedan mamma gick bort.

Min mamma.

Den 29 juli 2010 skulle mamma ha fyllt 77 år.


Saknaden är stor efter dig
Men mitt liv fortsätter att rulla på utan dig.
För det är så det måste vara.
Du finns i mitt hjärta så du vaggas i mitt minne hela tiden.
Kommer på mig med att tänka att jag ska fråga dig ditten och datten men sen kommer sanningen i kapp mig..
Du finns inte där.

Du finns inte här för mig så som du borde.

Du har lämnat djupa spår efter dig.

Är så tacksam över att vara din dotter. Du är de rötter som håller mig fast.

Vi kom inte alltid överens men så är livet mellan en mamma och dess dotter.
Hatkärlek, men nu har hatet övergått i saknad kärlek.

Kram.

Mamma fyllde 70 år den 29 juli 2003

När mamma fyllde 70 år samlades vi alla för att fira henne..
Vi hade lånat kolloniföreningens lokal så att vi alla kunde vara tillsammans.

Familjen samlade 29 juli 2003.

Från vänster min syster Rose-marie, jag, min systers dotterdotter Madelene, Rosemaries dotter Nathalie och Maria, Henke, Mamma. Längst fram Martin Ellinor Min systerdotter Marias son Martin. Zandra.
Längst bak Marias kille Kenneth, Erik, Pappa. och syrrans kille Håkan.

Min mamma och pappa 10 november 2006.

Mina älskade föräldrar.

Min mamma och pappa 10 november 2006.

Min Mamma och Pappa var gifta i 51 år...
Det visade sådan repekt för varandra under alla år.
Jag frågade min mamma när hon var som sjukast..
Hur sjutton lyckades ni leva så många år tillsammans?
Jo sade hon.
Det viktigaste i ett  äktenskap är att kunna FÖRLÅTA.
Viktiga ord tänkte jag.
Det var innan jag fick veta att hon och pappa hade haft ett avbrott i sitt förhållande när jag blev till...
Men det var ju det deras äktenskap handlade om.
Min pappa förlät henne för hennes snedsteg..
Det gör dom där orden ännu viktigare idag.
Hade inte förlåtelsen funnits där så hade jag inte fått växa upp med min styv pappa. (vilket han faktiskt var) som min riktiga far.
Det älskar jag min pappa för.
Därför är han min riktiga far även om blodsbanden inte finns där.

Han visade mig varje dag att jag var hans dotter fullt ut och fortfarande gör.

Min mamma och jag 10 november 2006.

Mamma och jag kom varandra så nära den sista tiden..
Därför blev hennes svek så smärtsam...
Men jag älskar henne för den hon var.

Hon valde faktiskt den bästa av pappor till mig och det beundrar jag henne för..

Vila i frid lilla mamma..

10 november 2006.

Dessa dagar var härliga även om de också var de jobbigaste dagarna i mitt liv.

De sista dagarna med min mamma.

Vi pratade om allt men kanske inte om det viktigaste men vi kom varandra väldigt nära.


Jag undrar än i dag varför hon inte berättade om Stig.

Min biologiska pappa. Deras historia blev aldrig min.


11 november 2006.

MIna söner kom på besök hos mamma. Hon ville så gärna att vi alla skulle vara med på bild..
Sagt och gjort.
Mina söner Henrik och Martin står längst bak till vänster i bild.
På knä sitter Erik. Mitt barnbarn Ellinor sitter i sin mamma Zandras knä. Mamma Pappa sitter till Höger. Visserligen inte min biologiska men 
HAN ÄR MIN RIKTIGA PAPPA.
Skit i blodsbanden.
Vad är det som säger att det är starkare än det här?

11 november 2006.



Detta är 11 dagar innan hennes bortgång.


Erik tog kortet så att jag fick vara med på bild.

12 november 2006.

En trött mamma efter dagens besök av oss.
Hon ler tappert i kameran som om hon visste att det inte var så många chanser kvar att bli fotat på.

Mammas begravning den 13 december..

Den 13 december 2006 begravde vi mamma efter en kortare tids sjukdom.
Allt gick så fort.
Men hon lever kvar i våra minnen för alltid.

Många fina buketter fick hon.
Det hade hon tyckt om...