Dagbok från dagarna här nere i Venedig.. Torsdag 1 oktober. Stefan körde två yr hönor till Arlanda. Efter en lång väntan på att få åka till Arlanda så var det ändå skönt att vara på plats trots att det kommer att bli en lång väntan. Kan vara skönt att få varva ner. Vi intog lite mat. Jag valde en ostmacka med skinka. Mumsigt. Lika bra att ladda lite när man inte vet hur länge det dröjer tills vi kan äta middag. När klockan närmade sig 17.20 drog vi oss till gate 3 A. Då stod planet redan där. Ett litet men dock inte ett rött plan. Vi fick veta när vi fick fick vårt boardingcard att planet endast rymmer 189 passagerare.. Ni skulle sett Anitas blick när hon hörde det. Ja ingen kan klandra henne för jag vet precis hur jag har känt mig när jag skulle åka båt när jag var som räddast för det. Nåja nu var det bara att gilla läget och kliva ombord. Jag ska inte påstå att jag är rädd att flyga men lite otäckt var det när vi startade. För gud så det bullrade om planets ytterhölje. Det enda jobbiga med flygningen var att det var så trångt vid sittplatserna. Riktigt trångt. Personalen pratade bara Italienska och knappt någon Engelska. Flygvärden talar om att det är deras första Flygning i Sveriga. Flygvärden läste innan till när de skulle ge säkerhets informationen. Han läste från en text och sluddrade som fan så d gick inte att höra vad han sade. När vi väl startat och kommit upp i luften blev alla bjudna på en påse med kakor/kex och en mugg med mineralvatten. Det var väl Generöst. Not.....

Här sitter Anita och äter lite innan vi ska gå ombord på flyget.

Yihaaaaaaa äntligen får vi gå ombord.

Här sitter vi och är förväntansfulla inför vår tid i Italien. Vi hoppas ju på att resan ska bli givande. Jag älskar att flyga... Anita tycker mindre bra om det.

Flygningen tog ca 2.40. Vi landade på flygplatsen Marco Polo.

När vi väl hade fått våra väskor efter lång väntan vid rullbandet kom vi till mötesplatsen. De hade strulat till alla gruppindelningar. Men men när vi väl fått ny info kom vi ur flygplatsen. Det var en tropisk värme utanför. Klockan måste varit efter halv tio , tio och det var 20 grader ute…

Det tog ca 20-30 minuter till Hotellet. La Fenice och La Siesta är två separata hotell som har en gemensam staurang. I alla fall när det inte är säsong. Som nu. Bilden är från när vi kommer till hotellet på kvällen.

Middags sällskapet.

Efter allt strul med gruppindelningen bjöd resebolaget oss alla på en fyra rätters middag. Det var riktigt gott. När vi ätit klart gick vi ner till havet som ligger 30 meter från hotellet.

Matsalen.

Vi gick ner till stranden för att se Lido di jesolo i solsken. Vilken härlig badstrand med en 1.5 km lång sandstrand.

Efter en heldag inne i Venedig och middagen såg vi denna underbara vy nere vid stranden.

Vi upptäckte att klockan var redan över tolv så vi gick tillbaka till hotellet och gjorde oss klara för att sova.. Natti natt .

Hotellrummet. Vi bor på La Siesta i rum 408. Rummet var inte stort men vad gör det?? Vi ska ändå bara sova där.

Hotellkorridoren.

Hotellets Reception och barn en trappa ner från receptionen. All rummet ligger rakt fram in förbi receptions bänken.

Fredag 2 oktober 2009 När klockan ringde 6.30 höll jag på att smälla av. Efter endast nån timmes sömn var det bara att gå upp och duscha och se glad ut. Det var skönt att duscha efter nattens varma rum. Luftkonditioneringen funkade inte. Vi gick ner för att äta frukost. Gott och inte gott. Men smaken är som baken delad. MITT VAL AV FRUKOST Men frukosten är nödvändig så vi orkar med dagen. När vi alla var klara var det ett möte. Anita och jag bokade alla guidade turer, det blev så rabatterat så vi kunde inte låta bli. Med tanke på att det inte är säsong så har vi nu middag varje dag som ingår. Vi hade annars varit tvungna att leta matställen varje dag.

Shit jag äter frukost!!!!!!

Tredje balkongen från höger. Där bodde vi.

Första samlingen på hotellet skedde i sällskapsrummet.

Vårt hotell under vistelsen i Lido di Jesolo. HOTELLET LA SIESTA

Gatan utanför hotellet.

Vy från stranden upp mot Lido di Jesolo.

Bilder över Lido di Jesolo taget från stranden upp mot land.

När jag väl kom upp efter frukosten på fredag morgonen och gick ut på balkongen såg jag denna vy, då kändes d genast lite lättare att vara uppe och vaken... Solen sken inte direkt på morgonen men den har sen visat sig varje dag. Dagens utflykter gick ut till Lagunen. Vi åkte med buss till Punta Sabbioni och där åkte vi en privat båt som heter La Dolce ut till de två öarna där ute som finns i lagunen. Burano och Murano.

Båten som vi hade varje dag på våra utflykter.

Burano från sjösidan.

Burano.

Burano är erkänd för sina broderier och färg glada hus i regnbågens alla färger. Guiden talade om att man inte får måla om huset. Man får ansöka om tillstånd men d går sällan igenom. Tur är väl det för det var vackert att se. Vi fick se deras berömda broderi. Alla kvinnor har sin bestämda stygn som de syr när de gör tex en duk. Det kan ta upp till 3 månader att få till en duk. När vi tittat in hos en sömmerska och dess butik så blev vi bjudna på en Buransk tradition delikatess Burnelli kaka som doppas i ett vin som heter, Fragolino… Det var en speciell smak men sött och rätt gott. Det var många kanaler i Burano. Med tillhörande broar. Det var läckert att gå runt där… Det enda köpefynd jag gjorde var ett vykort och några glas halsband. Burano ligger i norra delen av lagunen en bra bit från centrala Venedig. Det är en av lagunens vänligaste öar, vilket till stor del beror på att den i större grad varit självförsörjande och mindre beroende av turism. Detta vill man bevara och många nekas startande av hotellverksamhet Ön känns lätt igen på sina färgglada fiskarehus, vilka målades i olika starka färger så att fiskarna skulle känna igen dem från havet. Huvudgatan, Via Baldassare Galuppi, är uppkallade efter kompositören som föddes här 1706. Här säljs spetsar och linne i de små stånden och färsk fisk på uteserveringarna. Det är just spetsknyppling och fiske som är Buranobornas specialitet. Burano-spetsen var den mest eftersökta i Europa på 1500-talet, men intresset dalade en del på på 1700-talet på grund av den utländska konkurrensen och republikens fall. För att öka öns inkomster startade man knypplarskolan Scuola dei Merletti (Piazza Galuppi) 1872.Här kan man bl.a. lära sig att se skillnad på taiwanesiskt spets och äkta buranospets. Intill skolan finns ett litet museum som visar antik spets. Snett emot skolan ligger 1500-talskyrkan San Martino med sitt lutande torn.

Burano och jag.

När vi fått vår rund tur åkte vi vidare till Murano som är erkända för sitt glasblåseri… Vi åt en Sallad och en Lasagne till lunch ombord på båten. Lunchen ingick i utflykten. Det var både gott och nice.

Nu är vi framme på Murano.

När vi kom till Murano fick vi gå in till en glasblåsare och se honom göra en vas och en hingst. De använder sig av en speciell teknik och färgningssätt. Sen gick vi upp till själva glasutställningen.. Jisses vad glas artiklar av alla de slag. Vaser, dricksglas, skålar, smycket, djur. Såg en delfin som kostade 1500 euro.. Asså typ 15 tusen kronor. Vem köper såna?? Inte jag. Jag kom hem med en för ca 100 kr.

Murano såg inte lika intalande ut men det var fint med deras kanaler och broar också. Murano är ett litet mini-Venedig med sina små öar som förbinds av broar. Ön är mest känd för sin glasblåsning som funnits här sedan 1291 då man på grund av brandrisken och röken flyttade hit glasblåsarna med deras smältugnar från staden. Den stora industrin ledde till att Murano fick självstyre med t.ex. egen myntprägling. Man var också Europas ledande glastillverkare under 1400- och 1500-talen och glasblåsarna fick fantastiska förmåner, men kunde å andra sidan straffas hårt - ibland till och med dödas - om man lämnade ön för att arbeta någon annanstans. Man kan idag se hur glasblåsarna arbetar, men försäljarna kan vara besvärliga. Hjärtat i glasblåsardistriktet är Fondamenta dei Vetrai. Murano har en del historiska byggnader som vittnar om öns rika historia. Den främsta är 1100-talskyrkan Basilica dei Santi Maria e Donato (Fondamenta Giustinian) med fantastiskt mosaikgolv och en vacker kolonadprydd absid som speglar sig i vattnet. Palazzo Guistinian (Fondamenta Giustinian) rymmer glasmuseet Museo Vetrario med en magnifik samling antikt glas och en avdelning för modernt glas. När vi sett denna ö åkte vi tillbaka till Punta Sabbioni. Vi åkte hem till hotellet, vi hann nästan bara upp på rummet en stund. Då jag satte mig att skriva lite i denna dagboksanteckningar. Sen var det dags att gå ner i restaurangen och äta middag.

Murano.

Efter middagen på kvällen som för övrigt smakade skit så åkte vi direkt till (20.50) Punta Sabbioni igen för att åka Venedig by night turen. Vi åkte dit med samma båt som på dagen La Dolce… Vi gick i land i närheten av Markusplatsen. Canal Grande är en kanal i den italienska staden Venedig Den är den viktigaste vattenleden i staden och trafikeras av vattenbussar och vattentaxi. Mången turist föredrar att ta sig en tur i en klassisk gondol. Canal Grande ringlar sig som ett bakvänt S genom centrala Venedig och mynnar i båda ändarna i Venedigs lagun. Den är 3 800 meter lång, 30-70 meter bred och har ett medeldjup på 5 meter. Vilka mäktiga hus/byggnader det finns i Venedig. Vi såg det gamla fängelset och det nya med Suckarnas bro emellan sig. Vi såg Markus kyrkan och markusplatsen. Vi stannade inte där så länge åkte sen till hotellet där jag nu sitter och skriver fram till detta…. Ska nu nanna kudden då vi ska upp tidigt i morgon. Vi kommer att åta frukost på rummet för att få sova lite lite längre. För klockan 8.45 åker vi mot Venedig igen där vi ska tillbringa morgondagen hela dag. Suss gott..

Lördag 3 oktober. Vaknade av mobilens hemska signal. Men eftersom jag sovit gott så var det bara att kliva upp. Tog en snabb dusch. Gick ut på balkongen, insåg då att det kommer att bli en solig dag. Än så länge är jag faktiskt nöjd med vår resa trots en del strul med ändring av gruppnamn hela tiden. Guiderna är duktiga i det dom gör men en av dem är lite jobbig. Hon ska hela tiden ta över de andras jobb. Det gillar inte jag. Jenny som vår guide heter är hur duktig som helst och rar på alla sätt. Service mainad, eller hur d nu stavas *ler*. När vi är klara ska vi iväg med bussen till Punta Sabbione för att åka till Venedig. C u later aligator..

Nu är vi på hotellet och vi har landat eller försöker landa.Vi har haft en underbar dag inne i Venedig. Båt turen ut dit var härlig. Vi satt ute i solen och bara njöt.Vi har sett så många kanaler men jag minns inte vad de alla hette. Flera broar har vi även passerat. Jag vet att vår båt lämna av oss vid Sattre hamnen. Här kommer fler bilder från dagen i Venedig.

I Venedig finns det många broar. En bro hette Akademia bron

...och en annan bro heter Slagsmålsbron. Vid denna bro utfördes det slagsmål därav namnet på bron. Man använde olika typer av slagverk.tex en hammare, (slagsmålen kunde bli ganska blodiga) den som föll i vattnet förlorade. Bron hade på den tiden inga räcken.

Vi såg en annan bro som heter Rialto bron... Själva området Rialto härstammar från namnet ”Rivo alto” vilket betyder den höga stranden på italienska. Området Rialto ligger också något högre än de andra delarna av Venedig och har sedan stadens begynnelse varit centrum för Venedigs köpmän. Rialto är dessutom den ö som Venedig en gång i tiden byggdes på. Området Rialto bands från början samman med resterande Venedig av en bro som endast bestod av båtar före Rialtobron byggdes. Rialtobron är den första och ända in på mitten av 1800-talet den enda bron över Canal Grande och en av totalt tre broar över Canal Grande. De andra två broarna är Ponte dell'Accademia och Ponte degli Scalzi. Rialtobron eller Ponte di Rialto som den heter på Italienska uppfördes under 1100-talet och var från början byggd som en träbro, men när den riskerade att rasa samman, som en stenbro. Byggnationen av bron skedde genom en offentlig upphandling. Det var den Venetianska arkitekten Antonio da Ponte som föreslog den design som sedermera valdes. Brons konstruktion är en unik båge på totalt 48 meter. Bron byggdes år 1592 och har sedan dess både utmanat och stå emot konstruktionsmässigt. Vid sidan om bron trängs totalt 24 små affärer och områdes befolkas med fullt av turister som letar souvenirer. Trots att flera av dessa affärer byggts ovanpå bron har konstruktionen hållit under alla dessa år. Till vänster om Rialtabron vid dess vänstra brofäste ligger ett palats från 1500-talet som heter Palazzo dei Savi. Palatset inkvarterade en gång i tiden skatteindrivarna. På brons andra sida vid det hägra brofästet ligger också en fantastisk byggnad från samma århundrade, Palazzo dei Camerlenghi, en byggnad i renässansstil som inhyser finansdepartementet.

Här står jag och några ur vår resetrupp.

Vi kom till ett torg som heter Sankta Margarita där vi besökte ett museum som heter Museum Scuola Grande… Det var jätte fina målningar där både på väggar och tak. I trapphuset upp till andra våningen var så vackert upplyst.

När vi varit på museet gick vi till Rialto bron. Då vi fick egen tid i Venedig. Under bron går Canal Grande. Vi gick runt lite i Venedig. Det var mycket ute stånd med en massa krims krams..

Anita på Rialto bron.

Men jag handlade lite små saker som tex en tygväska. Vad jag nu ska med väskan till???? Jag köpte även några glas smycken och en T-shirt som det står Venedig på. Så klart.

Vi åt en äcklig lunch. I en gatubutik, typ korvkiosk. En Calzone som var en torr macka med en skinkskiva med svamp och lite ost rullad inuti. Osten var inte ens smält.

Vattnet från Grand Canal drog in både här och där på gatorna.

När klockan var 14.15 så möttes gruppen upp igen, då vi gick till Gondolerna. Anita och jag åkte en Gondol tur... Här står vi och väntar på vår tur.. Skit rädda och pirriga av förväntan.

Rialto bron från gondolen som vi sitter i ute på Grand Canal.

Vi är så rädda men samtidigt är det en underbar tur på grand canal.

Vi sitter i gondolen och åker i alla små gränder.

Fotografens bild på oss i Gondolen.

När vi hade åkt gondol gick vi till Markusplatsen för att ha lite egen tid igen. Vi strosade runt lite på torget. Bland annat såg vi Markus kyrkan. MARKUS KYRKAN. (ovan) På Markusplatsen reser sig den ståtliga Markuskyrkan. Med tinnar och torn och en blandning av arkitektoniska stilar lockar den turister i horder. Markuskyrkan - Basilica San Marco - som vi ser idag är den tredje kyrkan på samma plats. Den första, som byggdes för att förvara evangelisten Markus kvarlevor, stod klar år 832 men totalförstördes under en brand år 932. Den andra revs på dogens order år 1036 för att ge plats åt en mer storslagen byggnad som skulle spegla landets makt. Kyrkan invigdes 1094 och var från början bara dogens privata kapell, men 1807 blev den Venedigs domkyrka. Den har flera olika arkitektoniska stilar, främst bysantisk med inslag av romansk, gotisk och renässans. Stora delar av kyrkan täcks av fantastiska guldmosaiker, de äldsta från omkring 1063. De finaste finns i den stora centrala kupolen, Himmelfärdskupolen, från 1200-talet och i Pingstkupolen från 1100-talet. S:t Markus kvarlevor förvaras i högaltaret. Bakom högaltaret finns kyrkans mest värdefulla skatt: Pala d'Oro, en altartavla som skapades för doge Pietro Orseolo I i Konstantinopel år 976. Den består av 250 emaljmålningar täckta av bladguld och 2 000 ädelstenar som smaragder, rubiner, ametister, safirer och pärlor. Mellan mittskeppet och koret står ikonostasen, en fantastisk färgrik skärm från 1394 prydd av gotiska marmorstatyer av Jungfru Maria och apostlarna åtskiljda av ett stort brons- och silverkors. I kyrkan finns också ett museum, Museo Marciano, där man bl.a. kan se medeltida manuskript, antika mosaiker och originalen av bronshästarna som står på fasaden. Hästarna stals från en kapplöpningsbana i Konstantinopel 1204. I Tesoro, Skattkammaren, finns en värdefull samling av guld, silver, glas, pokaler, konst, relikskrin, ikoner samt en törne som sägs komma från Kristus törnekrona. Många av föremålen är krigsbyten från Konstantinopel och mycket plundrades efter republikens fall 1797.

Här står jag framför Markus kyrkan.

Markus kyrkan från sidan.

KAMPINALEN. Från den 98,6 m höga Kampanilen intill Dogepalatset och Markuskyrkan har man en fantastisk utsikt över staden och ibland ända bort till Alperna. Det första tornet byggdes som fyr 1173, men blev under medeltiden tortyrkammare. Det skadades allvarligt efter en brand 1489 och en jordbävning 1511. Restaureringen, som blev klar 1513, gav tornet dagens utseende. I juli 1902 upptäckte man en farlig spricka på tornets norra vägg, vilken blev större och större. Klockan 9.45 den 14 juli 1902 rasade hela tornet ihop i en hög på torget. Samma kväll samlades kommunalrådet och avsatte 500 000 lire för att bygga upp tornet igen, precis som det var, men med några förbättringar så att det inte skulle kunna kollapsa igen. Den 25 april 1912 återinvigdes tornet.

Dogepalatset Dogepalatset, Palazzo Ducale, började byggas på 800-talet som ett befäst slott men det förstördes senare under ett antal bränder. Dagens gotiska byggnad, byggd av rosa venetiansk marmor och vit sten från Istrien, är från 1300- och början av 1400-talet. En stor del av byggnaden förstördes också under en brand 1577 men man lyckades bygga upp det exakt som den var. Palatset användes som dogens ämbetsbostad, senatens samlingsplats, tingsrätt och fängelse. Från huvudingången passerar man först genom Museo dell'Opera ut till borggården med sina magnifika brunnar från 1500-talet och den vackra marmortrappan Scala dei Giganti, Jättarnas trappa, som fått sitt namn av statyerna av Mars och Neptunus som tronar på dess topp. Bakom statyerna skedde kröningarna av de nya dogerna. Trappan Scala dei Censori leder upp till första våningen var den magnifika Scala d'Oro, Gyllene trappan, tar över upp till andra våningen. Trappan, som byggdes 1538-1559, har fått sitt namn av det vackra välvda taket ovanför i gyllene stuckatur. Representationsvåningarna och dogens privata rum på andra våningen är mycket vackert utsmyckade även om mycket plundrades av Napoleon. Sala del Maggior Consiglio, Stora rådets sal, användes som sammanträdessal för Stora rådet och för banketter. Väggarna och taket täcks av guldstuckatur och enorma fantastiska målning-ar t.ex. Tintorettos Paradiso, en av världens största oljemålningar på hela 7x22 m, samt en fris föreställande de 76 första dogerna. Tredje våningen upptas av rådssalarna med fantastiska tak- och väggmålningar. Det vackraste rummet är Sala del Consiglio dei Dieci var Tiomannarådet, som utredde och beivrade brott mot statens säkerhet, höll sina möten. Armeria, Rustkammaren har en av Europas finaste vapensamlingar.

Suckarnas bro - Ponte dei Sospiri Från Dodgepalatset kan man via korridorer och trappor ta sig till Ponte dei Sospiri, Suckarnas Bro, som förbinder Doge-palatset med Prigioni Nuove, Nya fängelserna. Det byggdes på östra sidan om Rio di Palazzo della Paglia 1556-1595 då Prigioni Vecchie, Gamla fängelserna, i själva Dogepalatset inte räckte till. Bron byggdes år 1600 och har fått sitt namn efter fångarnas jämmer när de fördes till sina celler. Fängelseceller fanns både högst upp under taket och på botten-våningen. Den guidade turen Itinerari Segreti visar de Gamla fängelserna inklusive tortyrkammaren och Casanovas cell under taket.

Venedig från ovan. (internetbild) Efter en underbar heldag i Venedig åkte vi hem igen trötta men nöjda.. Vi var hemma på hotellet vid kl 18.00.

Sen åt vi middag på hotellet. Idag bjöd de på: Sallad. Pasta med skinksås Pommesfrites med kyckling En typ av kaka med en klick grädde. När vi var klara gick vi upp på rummet och kolla in bilderna vi tagit.. (som du sett här innan denna bilden)

Söndag 4 oktober. Söndag morgon. Fy vad det är hemskt när klockan ringer tidigt när man har semester. Anita hon fixa lite soppa i stället för att gå ner och äta frukost. Eftersom vi hade så dåligt med uttag så fick hon göra så gott hon kunde för att få en kopp med soppa. Dvs stå upp med kokaren i handen. Min mage kraschade i går kväll så jag får ta en fasta dag . Men det har jag gjort förut men för att vara lite säkrare på att d ska hålla fick jag lov att ta medicin som stoppar upp. Livet med IBS du vet...

Vi mötte upp gruppen klockan 8.30 för att åka till Verona. Verona sägs vara porten in till Italien… Det är en utflykt som jag sett fram mot… Vi ska få se Arenan. Där det utspelade gladiator spel på romare tiden. Bussturen dit tar ca 2 timmar. Vi tog ett fika och kiss stopp. Här strå Anita och väntar på att bussen ska åka vidare. Det var tur att vi hade ett stopp på vägen eftersom min medicin gör att jag kissar som f.a.n…

Jag tror att jag slumrade till när vi åkte dit. Väl framme så gick vi direkt till Arenan.

Här vid denna byggnad samlades vi innan dagen i Verona kan börja.

DEN HÄR BILDEN LÅNAR JAG FRÅN NÄTET. Detta är INTE Sveriges flagga, det är staden Veronas flagga

Här får vi instruktioner om hur dagen kommer att se ut. Först blir det ett besök i Arenan. Sedan ska vi få se Julias balkong (Romeo och Julia). Sen blir det egen tid också.

Fakta om Arenan... Arena di Verona är en stor amfiteater, byggd under det första århundradet efter Kristus. Arenan är elliptisk med de yttre måtten 152 gånger 123 meter (innermåtten är 75 gånger 44 meter) vilket gör den till den tredje största amfiteatern i Europa, endast Colosseum i Romoch amfiteatern i Capua är större. Arenan drabbades 21 maj1117 av ett jordskalv som förstörde hela den yttre väggen. Endast fyra valvbågar klarade sig, och dessa finns fortfarande kvar på arenans nordvästa sida. Dessa ger en bild av hur arenan ursprungligen såg ut, med en höjd på över 30 meter. Arenan är fortfarande välbevarad och i juli-augusti varje år spelas opera- och balettstycken upp inne på arenan inför upp till 20 000 åskådare.

Medan vi vänta in alla så stod vi och tittade ut över torget. Det var en del gladiator utklädda personer på hela torget. De ställde upp för en penning så man kunde ta kort på dem. Den här snubben jagade runt mig för han ville väl inte bli fotograferad utan pengar men sen ställde han upp sig framför mig så Jag lyckades få ta kort, gratis.

Vi gick in på arenan. Vilken häftig upplevelse. Vi fick endast 20 minuter på oss där inne vilket var åt helvete för lite… Jag tog en kiss paus innan jag gick ut. Då hade hela truppen försvunnit. Anita var kvar och två andra tjejer i gruppen stod utställda med mååååånga meter emellan sig, för att hålla koll på där jag var plus vart guiden var. De hade talat om för vår guide att vi stod i kö för toa besök.. Men hon gick ändå. Hur kan man göra så? Det var flera äldre resenärer, tänk om någon tuppar av eller ramlar. För många reste utan sällskap…

Här bodde Julia. I verkligheten. Romeo och Julia du vet?

Nåja vi hann upp truppen och gick till Julias balkong. Ja du vet Romeo och Julia är ju nått som hände för riktigt länge sen..

. . . . . . BERÄTTELSEN OM ROMEO OCH JULIA AV WILLIAM SHAKESPEARE. . . . . . I staden verona i italien bor två ungdomar, Romeo Montague och Julia Capulet, de blir förälskade i varandra. Men det ligger ett hinder i vägen, deras familjer ligger i fejd med varandra. De gifter sig, men dagen efter dräps Romeos vän, av Julias kusin. Romeo dödar kusinen av vrede, han blir då landsförvisad. Julia fejkar då sin egen död med gift som gör att hon verkar död i 2 dygn. För att sedan kunna rymma iväg med Romeo. Men Romeo får aldrig reda på planen, och han rusar då till Julias grav och tar sitt eget liv. Julia vaknar upp och upptäcker att planen misslyckats och hon tar då själv också livet med Romeos dolk

När vi varit där inne och dessutom tagit på statyn av Julias högra bröst fick vi 2,5 timme egen tid. Vad gör man inte för sägnens skull. Det kan ju stämma att detta bringar tur i kärlek. Vi gick sedan vidare runt i staden.

Torget i Verona. Jag hittade en rosa väska som jag valde bort i Venedig (köpte den svarta då) och Anita handlade lite presenter till sina barn. Jag lyckades hitta present till Stefan och Henrik också.

Jag köpte ingen av dem.. Ångrar att jag inte köpte den rosa kepsen som var så skön på.

När dagen var över gick vi tillbaka där arenan var. För det var vår uppsamlingsplats idag. När vi skulle ta bussen hem får vi veta när alla klivit ombord att vi ska åka raka vägen hem. Så vill någon gå på toa får ni göra det nu säger vår guide Jenny. Vi var ca 8 stycken som ville det. Vi visades till en typ baja maja. Där utanför låg det två utslagna uteliggare. Vi turades om att kissa två höll upp dörren som var en sån där som går igen. Två skylde så ingen skulle se in.. När det väl var min tur hade Jenny kommit och var sur för att vi inte gjort detta på vår fria tid. Men det hade vi ju gjort.. Jag trodde i min enfald att vi skulle stanna på vägen hem. När jag skulle dra upp brallorna trampade jag i skit som låg på golvet. Jag blev tvungen att torka av mig i gräset. När jag kom till bussen höll de på att starta och köra därifrån. Hur i helvete tänkte d då?? När vi kom hemåt gick jag upp på rummet och gjorde mig klar för at gå ut och äta avslutnings middag på kvällen. Anita tog sig en tur till en butik som ev skulle ha dricka och chips att sälja. Men icke hon kom hem utan.

Arenan... Dagen i Verona börjar gå mot sitt slut.

Vi hämtades med buss på kvällen efter trippen till Verona och åkte typ runt kvarteret till Restaurang Paloma för en avslutningsmiddag. Här bär vi ett av de smycken som vi köpt i Italien på Murano. Jag köpte ett svart brunt hjärta och Anita föll för ett som gick i grönt. Ja dom säger ju att man finner kärleken i Italien men det gjorde inte vi. Men vi hoppas ju på att finna den nu när vi förnedrat oss till att ta på Julias bröst. Så håll nu alla karlar inomhus om du/ni vill behålla dem för vi är förtrollade och kommer att finna kärleken.....snart... Allt Enl den italienska sägen..

Maten vi fick i dag bestod av: Polenta med svamp och någon typ av salami. Plattspagetti med grönsaker Någon typ av köttgryta grönsaker, kronärtskocka m.m. Till efterrätt blev d Paracotta med blåbärssås. Till detta drack vi ett jätte gott rött vin. Det här var helt klart den godaste maten den här resan. (gud så jag längtar efter hemmagjort pizza och potatisgratäng) Eftermiddagen blev det en liten mini dans show. Vi fick själva dansa tillsammans med dessa dansare eller själva efter showen. När klockan vart 22.00 var det som att trycka på en knapp.. De stängde av musiken och alla var tvungna att gå. Anita och jag tog en promenad runt i Lido di Jesolo. Jag tog tyvärr inga kort.. Fråga mig inte varför för det vet jag inte. Men Anita tog några när hon var ute tidigare i kväll när hon letade efter vatten och chips. Jag kommer att få dessa bilder snart. Anitas bilder över hur det ser ut i själva Lido di jesolo ligger längre ner på denna sidan.. under rubriken. Miljön i och runt hotellet. Vi gick hem till hotellet och för att nanna kudden. Men först packade vi våra väskor för i morgon kommer vi bli hämtade klockan nio för att vara i Treviso hela dan innan vi åker till Flygplatsen för att resa hem igen. Sov gott..

Måndag 5 oktober. HEMRESEDAGEN. Känns lite vemodigt att tiden här i Italien går mot sitt slut. Jag kan iof erkänna att man är lite mättad på att se nya platser och att ta kort på nya saker. Men nu gäller det att suga på den sista karamellen och ta sig i kragen och försöka njuta sista dagen i Venedig. Väskan är packad och de gäller nu bara att komma på vad eller hur man ska klä sig med tanke på att det är varmt ute. Men kallt när man kommer hem.Vad är et som gäller i dag då? Jo vi ska checka ut klockan 9.00 från hotellet. Men vi kommer att tillbringa dagen i Treviso.

Info om Treviso: Treviso är en stad i regionen Veneto i nordöstra Italien med cirka 83 000 invånare. Treviso är huvudort i provinsen med samma namn och är belägen cirka 30 km norr om Venedig. I staden har det kända klädföretaget Benetton sitt huvudkontor.

Vi åkte bussen dit… tog ca 40 minuter eller så. Vi gick tillsammans till Piazza Dei Signori. Där skiljdes vi för att sen ha denna plats som uppsamlingsplats. Staden var inte speciellt märkvärdig. Vi strosade runt lite planlöst från början. Vi satte oss på en bänk efter att vi hittat en toa, en av de få som gick att finna. Asså de har inga offentliga toaletter i Treviso. Varför? Jo för det är inte någon stor turist stad. Men asså kissar inte de som bor i Treviso då när de är ute på stan??

Vi hittade äntligen en mataffär här i Treviso. Anita hade jagat chips till sin son John i flera dagar men nu så hitta vi äntligen det. JAG MÅSTE BARA LÄGGA UPP BILD PÅ DEN SÖTA KUND VAGN DE HADE I BUTIKEN.

Nåja vi satte oss på en bänk på ett annat torg som vi fann. Vi satt och njöt i den varma härliga solen. Men när vi hämtat lite ork bestämde vi oss för att leta oss fram till universitetet. Där de ska ha ett foto eller var det den första målningen med en person som bär glasögon. Ja så var det nog. Vi gick och gick. En Italiensk man såg att vi vände och vred på vår karta. Han kom fram till oss. Han kunde inte ett ord engelska men han förstod att vi var lite lost. (men vi var inte så himla lost)… Han viftade med sina armar att vi skulle följa efter honom sen pekade han på en gata.. Vi gick i den riktningen. Vips så var vi på plats. Men det var stängt så vi kunde inte kolla in målningen.

Men men vad gjorde det. Vilken fin miljö det var där runt universitetet.

Vi hittade Dantes bro som vi gick över och sen tillbaka på.

Miljön runt Dantes bro.

Miljön runt Dantes bro.

Sen strosa vi runt i staden. Sen gick vi ut på toalett jakt. Men fann ingen. Vi gick in på en restaurang. Där låna vi en toa… ehe eller vad jag nu ska kalla den. Anita gick in först, när hon kom ut sade hon. - Det där blir nog en upplevelse. Jag fattade ingenting. Tills jag kom in där… Där inne i hörnan står en jäkla gul HINK med en plast påse i. Neeee inte kommer jag kissa i den inte.. Men så öppnar jag dörren helt och ser då bakom dörren ett hål i golvet med typ klinkers runt. Nu var ju den stora frågan vilket alternativ hade varit bäst? Nåja kissa går väl an… Det var bara att låtsas att man kissa ute i skogen typ. Så jag valde hålet i golvet. Det som hör till saken var att det var hålet i golvet som var toaletten. Inte hinken.*fniss*

Anita åt lunch på ett fika ställe efter våran rundtur innan vi skulle möta upp alla på torget där vi skulle mötas. Jag tog en dricka. Ja du vet vi IBS som inte kan äta ibland, vi får snällt titta på. Där satt flera resenärer och njöt av både mat och öl. Men jag, jag satt bara och tittade på. Hungrig och avundsjuk på de som kan äta när de vill.

Väntan på flygplatsen blev inte speciellt lång.

Solen gassade på ordentligt när det var dags att åka till flyget. När klockan var 14.15 mötte vi upp truppen igen. Då åkte mot flygplatsen. Så var denna resa snart över då. Trist men ännu mer trist att vi inte ska träffa alla dessa människor igen. För det har verkligen varit skit nice att träffa dem alla.

Vi måste sen ha flugit fort hem… För det tog endast 2 timmar och en kvart… På Arlanda blev vi upp mött av Brorsan. Han hade handlat med sig två cheesburgare var till oss. För det hade jag bett om. När vi närmade oss hemmet så åt jag dom och bara Njöt. MAAAAAAAAAAAT..... Detta var min resa till Venedig. Kramen på er alla..

Venedig resan den 1-5 oktober 2009 som Anita och jag gjorde.

Klicka på första bilden så kommer det upp ett bildspel och större bilder.